Ja så är det faktiskt..

Har ont när jag vaknar, att vrida sig i sängen är t o m fan..Känns som rygg o nacke är av, har ont i skallen hela tiden igen..Vet ej hur många tusenlappar jag lagt ut på madrasser för att ligga bra..Inte roligt när du vet att det gör ONT att lägga sig...och det är ju inte bara det, mina nervskador i armar o överkropp, du orkar knappt byta påslakan i sängen innan armarna tar helt slut - det gör ont att diska, fingrarna domnar, jag kan inte stå för länge..Ja herregud, listan kan göras hur lång ni vill..

Jag måste helt klart kapitulera nu, ska ringa smärtläkaren igen - han har inte hört av sig än, och hoppas på att han är där eller jag får annat besked. Denna gång, o jag vet inte vilken i ordningen så är det diskbråcket då i nacken som ställer till det..Har jag riktig riktig otur (man ska väl inte säga så om man har turen att bli opererad men..)så blir det operation nr 15 i ordningen - i Göteborg - på neurokirurgen..Som läget har varit så har de inte velat ha mig - än, för jag har för lite besvär - och det kan man ju tolka på olika sätt, de menar ju naturligtvis diskbråcket i nacken så klart..Det ligger nämligen o trycker in ryggmärgen, MEN p g a de ANDRA nervskadorna jag har (sympaticus medierat neurogent smärtsyndrom  heter det fint på latin) eller CRPS Complex Regional Pain syndrome är en annan benämning. 

Man skiljer på

olika sorters smärta utifrån orsak till smärtan.

Nociceptiv smärta

är smärta orsakad av vävnadsskada.

Neuropatisk smärta

är smärta orsakad av sjukdomstillstånd i nervsystemet.

Sympaticus-relaterad smärta

orsakas av bristande balans i autonoma nervsystemet.

Psykogen smärta

orsakas av psykisk sjukdom.

Jag har alltså en kombination av neuropatisk o sympaticusrelaterad smärta..Detta gör också att för varje snitt de gör i min kropp - nya nervskador - jag är är alltså i en mycket taskig sits här, jag har t e x en galla som det bara är att ta bort - inte för mig, gallop är en relativt liten operation eftersom titthålstekniken har kommit, förr då skar de, som de sa förr "från ryggen till naveln" för att ta bort gallan, men inte idag. Men jag kan inte göra titthålsteknik - nej, för ofta måste de "bränna" blodkärl, kallas för diatermi på fackspråk...DET går absolut inte att göra på mig - det kan leda till döden faktiskt..Jag har nämligen 2 st smärtstimulatorer inopererade som är typ som "tusen nålar", TNS utvändigt fast allt är inop permanent. Centralen sitter i "ryggen", där sätter de in elektroder i nervtrådarna i ryggmärgen till det stället du har ont, sen tunnelerar de - under huden - från ryggen tunna tunna sladdar från ryggen alltså fram till buken där då själva dosan sätts in. Sen syr man igen och "aktiverar" dosan, den ger alltså ut ström som blockerar nervskadorna..Denna op har jag gjort 2 gånger eftersom jag har 2, en för varje arm, så man kan säga att i hela min överkropp sitter det sladdar - kontakter och dosor som då ska lindra den smärtan jag har..Åker in på "batteribyte" ibland, då är det att skära upp, plocka ut dosan, koppla in en ny och sy igen - och allt detta görs i vaket tillstånd också kan jag säga..Nu har jag haft "tur" om man kan kalla det så - den första dosan jag fick 1994 höll i 14!!!! år..Bra batterier där va?? Den andra opades in 1996, men den fick jag flytta från buken upp till sidan i revbenshöjd när jag skulle ha min son 1999, magen blev så stor så sladdarna hade inte räckt till på den sidan i takt med att magen växte..Och den dosan har faktiskt hållt lite sämre - varit inne o bytt 2 gånger tror jag det är.. Så apparatkvinnan - det är jag de...Vet ej heller hur många i Sverige som har 2, vet fan inte om det går plats en till ..de är inte små ska ni veta, man känner dem under huden, lite käckt ibland att skrämma folk med...sen har man ju blivit allmänt skådeobjekt ibland när man söker för andra åkommor då de ser ärr och allt, för jag måste ju berätta vad det är och många har icke hört talas om det och blir alldeles fascinerade..

Ja hör ni, det är ännu mer skador att berätta om - och ännu flera ärr, men jag blir trött själv av att bara se i skrift vad det är jag har - så kan det gå ibland, det trodde man inte för 25-30 år sen inte...Men som sagt, man får väl bita ihop, detta är ju icke botbart, tyvärr, men uthärdligt att leva med, för det måste man lära sig, att ha kronisk värk dygnet runt, tar hårt på kropp och för vissa psyket också. Jag har turen att vara en stark människa faktiskt - mitt psyke är väldigt hårdnackat, men alla har det inte så - och då har de det också att må dåligt av. För att ni ska få kanske en "känsla" av vad det är för typ av smärta jag har - stoppa in handen i brinnande eld, och det gör ju helvetes ont eller hur? SÅ har jag det JÄMT, varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, jämt jämt jämt + fel i rygg o nacke...Men jag står upp, jag lever, jag skrattar, jag dansar ÄNDÅ..De som känner mig väl vet att jag är en sådan människa - jag klagar aldrig - de gånger det är bedrövligt, då är jag för det mesta ensam, jag kan ta mig ur det själv, skulle jag ha sällskap så vet de - eftersom jag tjötar så in i helvete jämt o är för det mesta glad o pigg, så är det nåt alldeles galet när jag inte pratar - för så blir det, jag pratar inte knappt..Men det är mitt sätt att hantera det - sen är det bra..O kroppen TAR stryk, både utseendemässigt och invändigt..Jag vill inte ens räkna alla ärr jag har överallt - det är några stycken, och de är inte små heller - men som sagt, skönhetstävling tänkte jag inte ställa upp i så .....och invändigt tar det stryk av att man orkar inte vissa saker alls längre - men du har ju 2 val - ge upp - eller kämpa på o gilla läget, och leva därefter...

Nu fick ni nåt att bita i idag..Och en sak till - vill icke ha några kommentarer om att "va synd det är om dig" eller annat tjafs, jag skrev inte detta för att få medlidande - jag talar om hur det är för mig bara..

Annars är det bra! Idag ska ni få en av mina favoritlåtar - en mycket tänkvärd sång, vi kanske alla till mans skulle stanna upp ibland och bara "vara"..Ta hand om varandra och er själva - Carpe diem - Fånga dagen är mitt motto..Vad är Ert?

Louis Armstrong med "What a wonderful world"...Mycket nöje!!





Tjing