Vitsan 1997-09-12 -- 2011-07-11


Sov gott - du är saknad! <3

Ja hörni, då kom denna dagen som man inte alls vill vara med om när man äger ett djur...I kväll fick Vitsan somna in i min famn, hon blev 13 år och 10 månader.

Jag ägnar dagens inlägg till henne och en liten historia med bilder på hennes liv.

Vi blev fodervärdar till henne i november 1997, en så söt liten ulltuss så man blev alldeles överlycklig:



Att tugga på mjukisdjur tillhörde favoritsysslorna, eller



ha dragkamp med tröjor var också poppis..



Det är inte bara Barbies säng inte...Jag får också plats där!!

När hon nu hade kommit till oss var jag stenhård - ingen hund i sängen!!!! Ex-maken tyckte detsamma MEN..en kväll stod han inte ut att höra denna lilla gnyende varelse bredvid sängen så han sa: "Hon kan väl få komma upp 1 gång i alla fall???" Jag sa, "tar du upp henne i sängen får du ha henne där"!!! Och hur blev det?? Jo...Hon har legat hos HUSSE i 11 år, i knävecken o sovit..Jojo...Det var också husse som lärde henne att tigga vid matbordet, hon hoppade upp till honom och där visste hon att man fick massa gott - såklart!! Men med åren har väl även jag gett henne en smakbit, så det kommer jag inte undan!!

Eftersom jag var fodervärd åt henne så fick hon även 3 kullar valpar - 12 st, 4 i varje kull:



Här är en valp hon fick bland annat och..



och här en till..

Hon var en bra mor, skötte dem till punkt o pricka - men när de blev större så var de ju inte så skojiga längre precis, med sina vassa tänder..Då uppfostrade hon dem med besked minsann..

Hon var även en riktigt läskig vakthund - i en stund..hahaha...och det var när vår minsta pojk föddes..Oj oj oj den som kom nära honom!!! Här visar hon prov på lite vakt - och att man kan dela matskålen ihop med minstingen:



Kom inte för nära......



Vi delar väl?? =)

Hon kunde dessutom vara mycket envis o bestämd, men vi har haft kul under årens lopp, hon har varit med oss för det mesta - fick hon inte följa med stod hon moloken i hallen o la huvudet på sned och bad med bedjande ögon..Sa man då att hon fick följa med och åka BIL, DÅ blev det ett hoppande o skällande minsann..Hon kunde faktiskt svara när man frågade saker, med ett glatt skall och bus i blicken.

Hon avskydde saker också, med åren så gillade hon icke katter, kom hon lös med en katt så var det good bye, vi har fått jaga henne runt halva byn, hon har fastnat under altangolvet så husse som då var på jobbet fick komma hem fort som attan och lyfta hela skiten för hon skulle komma loss..Hon vägrade att på kommando "SITT" sitta på unghundskursen vi gick på Brukshundsklubben - varför?? Jo, det regna...Kan säga att efter 4 gånger var det ingen idé att vara kvar...

Hon har faktiskt också varit relativt frisk, inga allvarliga åkommor, men de sista 2 åren kom då dessa hudinfektioner som vi har prövat allt med att få bort. Hade också lite magproblem så bytt foder vet jag inte hur många gånger det blev genom åren. Men i det stora hela så har det varit bra.



Ibland så gick det väl an att stå still när man skulle bli fotad...

Hon älskade och var även tokig i vissa saker och i vissa människor. När man skalade potatis var hon där som en blixt - rå potatis är gott!! När jag skulle packa köttfärs var hon snabbare än vinden med att stå bredvid o få sig en smakbit, och just det med köttfärsen höll i sig hela tiden. Skinka, leverpastej o bacon tillhörde också favoriterna och köttbullar såklart!

När Farmor o Farfar kom o hälsade på, så tjöt hon, så glad blev hon, när ex-makens goda vän kom - ja då blev hon alldeles till sig och lämnade icke honom för 1 sekund, hon var som en plåsterlapp..Sen kunde hon ju vara jobbig med - hon var ju väldigt för matte alltså, det gick inte att jag åkte bort eller så, för då gnällde hon, spelade ingen roll om husse eller andra var hemma..Så det har blivit att hon har helt sonika fått följa med på det mesta - sitta i en cykelkorg men vinden i ansiktet och följa med matte till hamnen o dricka öl, gick alldeles utmärkt + många andra turer med givetvis..

Men..allt har sitt slut - och så blev det idag. Finns mycket mer att berätta såklart, men vi stoppar här tror jag, blir väldigt väldigt långt annars..

Så idag blir det ingen video faktiskt, tror ni står ut med det va..



SOV GOTT & TACK FÖR ALLA ÅR..<3

Kommentarer
Postat av: Maria

Ja nu grät jag med, usch och tvi vad jobbigt. Tänker på dig. Kram i massor.

2011-07-11 @ 22:10:35
Postat av: Vigdis

Ett gott liv har hon haft, finaste Vitsan.♥ tröstekramar



(Hon lät väldigt lik Arvid där när hon inte ville sitta när det regnade. ;) Våra hundar tänkte själva,

eller hur? )

2011-07-12 @ 22:48:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0