Tja, vad säger man...

Ja hörni, jag vet inte riktigt vad jag ska säga...Senaste dygnet har inte varit det roligaste direkt..Ni som följt mig vet att det smällde till i ryggen i fredags - har varit olidligt jobbigt, har gjort så fruktansvärt ont så fy..och igår så gick det inte längre. Fick absolut ingen luft överhuvudtaget och smärtan var obeskrivbar.Jag fick ringa ambulans helt enkelt..

Kom in till Akuten igår kväll - har väl ärligt aldrig i hela mitt liv haft så ont tror jag - jag har nog vrålat ner hela Akutmottagningen - lita på det...Minsta lilla var så plågsamt så jag lovar - jag föder hellre 20 ungar än har detta..Fullständigt vidrigt..Efter många om o men kom äntligen läkaren - kan vara punkterad lunga - revbensbrott - propp i lungan - annat? Ingen höjdare kan sägas att försöka få luft - det gick inte, vänster sida var stopp - det rörde sig inte en mm ens..och jag kunde inte röra mig utan fruktansvärda plågor - hujedamig säger jag...Till slut, till slut - svar på vad det var - vätska i lungan och troligen (som inte syns alltid) en fraktur på revbenen eller spricka - muskelfästena garanterat good bye..Så det var smärtlindring som gällde - och det ganska fort.. Nu var min kropp så nedsatt sa läkaren att det fanns nog inte mycket kraft o ork kvar - efter detta långvariga virus som tagit knäcken på mig totalt..Massa prover är tagna - de är helt rena, och det är ju bra - något förhöjda vita blodkroppar bara..Och eftersom jag har ganska svår sjukdom som ligger under så blir det katastrof ibland...Ja för det blev det - fy fasen säger jag..

Blev inlagd på Medicin Akuten över natten - har suttit i sängen rätt upp o ner med massa kuddar bakom mig för att överhuvudtaget kunna "vara" - med smärtstillande sepåfan medicin som framåt småtimmarna äntligen började hjälpa - halleluja moment - tänk att kunna få ta ett andetag - fantastiskt!! Hostanfall blev det dock några stycken under natten - jävligt plågsamt - men jag var ju tvungen att rida ut den stormen..Fått smärtlindring 2 gånger i natt - och sedan på förmiddagen - så efter lite medicinutskrivning och allmän koll - fick jag åka hem. Ex-maken och sonen kom o hämtade mig - nja, inte fasen går jag fort än inte - nä nä nä..Och ont gör det fortfarande - men inte alls på det sättet som det varit..Hostan har stillat sig också - läkaren sa dock att det är ju bara 5 dagar kvar på pencillinet - hinner nog inte bli fit for fight på det - så kanske jag får ringa om en dos till tyckte han i så fall.

Jaha, det var pärs det - den värsta mardrömmen jag hade blev sann - att inte få luft - du kippar o kippar efter luft som en fisk som ligger på land, och du är så desperat att få andas så det finns inte...Ja usch - men nu - nya tag va? Nu får det vara nog med elände tycker jag - bästebäste vännen ringde i eftermiddags med - hon är på bättringsvägen också, men vad fasen sysslar jag med på hennes födelsedag egentligen??? Hahaha..Ja så kan det gå alltså..

Så med smärtlindrande medicin + alla de andra - tappaträkningen - mediciner så blickar jag nu framåt - sakta - men framåt - vila - sömn - medicinering - återhämtning så får vi hoppas att det blir hyfs även på mig!

Idag får ni Accept - Kill The Pain - och det har jag gjort..Ha det gott.



Tjing